Snabbis

Ville bara skriva ett par korta rader om att Pysen verkat ta Arvikaloppet bra. Han kändes pigg och fin när vi körde långsamt idag. Eller ja, långsamt gick det bara till att börja med. Vi har två ställen där han brukar få springa på lite fortare när vi kör långsamt för att försöka undvika korsförlamningar och idag drog han iväg i 23-tempo en bit i tryckvagnen… Kul när hästarna tycker det är roligt att springa 🙂

Regn, men vad gör väl det…

I går körde Daniel och jag intervaller med Lisa och Axel i regnet igår kväll. Bra för då binder sig sanden så de slipper springa och slira. Fast tungt blir det 🙂 15 intervaller för Lisa medan Axel fick hoppa över var 5:e och gick bara 12. Pulsmätaren visade på ca 195 för Lisas del men hon var så pigg så det var svårt att köra i jämnt tempo. När vi kom in så blåste hon men slutade väldigt fort. Däremot så sjunker inte pulsen på henne efter jobben som jag skulle önska. Jag har dock misstänkt att det beror på att hon är lite uppstressad och inte slappnar av snarare än att något är fel och det fick jag bekräftat igår. Dels så slutar hon som sagt var att blåsa väldigt snabbt vilket hon inte skulle göra om det exempelvis var något luftvägsbesvär. Dessutom tog jag laktatprov på henne och det visade på 4.5 – dvs tämligen rätt 🙂 Så nu vet jag att jag inte behöver bry mig i att hon inte sjunker så snabbt i puls efter jobben.

Pysen startade i Arvika i fredags och gjorde ett jättebra lopp som tvåa. Vi stod 20 meter tillägg och Pysen var lite småseg. Dessutom vågade jag inte ladda för fullt eftersom Pysen visade i värmningen att han inte gillade Arvikas dåligt doserade kurvor så tog jag det lugnt. Men efter ett knappt varv kom vi ikapp fältet och då styrde jag fram till dödens direkt. Tyvärr fick vi inte vila en enda meter för direkt jag landat i dödens så drog Mikael J Andersson som satt i ledning upp tempot och Pysen gick 1.13 i 800 meter mitt i loppet. Men han höll strålande som tvåa trots den tuffa resan.

Pysen fick laser på sina klena framknän igår kväll efter sina fina insats på Arvikatravet. Nu blir det nog start hemma i Årjäng nästa gång. 2640 meter och åter med husse i jollen!

I dag brann det…

Hemma från Axevalla igen efter en mycket trevlig helg men med väldigt dåliga inkomster. Daniel och Tony körde jobb med Pysen förra veckan och idag var det dags igen men när jag tog in Pysen hade han inga skor på framhovarna. Fram med skostolen och på med ett par nya – ja så tänkte jag. Men det fanns inget att spika i. Jag provade flera gånger och satte sömmen snett framåt och snett bakåt men det sket sig. Och då brann det hos Daniel… Jag blev så jäkla besviken och grinig och skogrejerna flög genom stallet. Start på fredag och en etta överst i raden och så har vi inga hovar kvar… 🙁

Så fick jag en ny idé – kan redan nu avslöja att den slutade ungefär som den första… Jag hade två sorters hovplast hemma, påbörjade bägge två. Tog den ena till första hoven men skiten härdade inte. Tog den andra till andra foten och den härdade på ca en halv minut så jag knappt han få på skiten och så fastnade den inte på hoven. Så ut med hästarna i hagen igen.

Nu får vi verka ner hovarna och köra med skor på fredag. Anders kommer i morgon och räddar upp situationen. Men när mitt humör ska stabiliseras det vette tusan. Trodde det kom med åren och mina kompisar talar ju alltid om att jag är så gammal så jag borde väl vara tämligen lugn och harmonisk vid det här laget; tydligen inte. Men det är nog längre mellan utbrotten nu än det var för några år sedan.

Mot Skara

Har hunnit med otroligt mycket idag så nu åker jag till Axevalla och stochampionatet med gott samvete. Har hunnit med en massa kunder. Började på banan här i Årjäng i morse. Fortsatte till Färjestad och därefter tre gårdar utanför Karlstad. Ringde till Ingrid på vägen hem och frågade om hon kunde transportera in Töla till banan så vi kunde vara med i provloppet för 2-åringarna. Stort tack för det 🙂 Sedan var det kanske inte helt nödvändigt att måla om hästbilen i rött genom att köra rakt in i uteboxarna så att gaveln knäcktes, stupröret lossnade och spoilern på bilen sprack… Men jag antar att det var kvinnlig bilkörning och inte illvilja 😉 Annars finns det ingen som klagar så på min bilkörning som Ingrid. Och även om jag demolerat min bil lite här och där så har jag i alla fall aldrig försökt riva något stall med den!

Töla hann i alla fall till banan och hon var på sitt allra barnsligaste humör. Rädd för allt och fjantade sig och galopperade lite nu och då. Så jag körde ett heat till ensam efter provloppet och då skötte hon sig på 1.42/1600 meter. Men det blir ett par boots och ett spö med när vi åker till banan nästa gång 🙂

Efter det blev det ytterligare en patient innan jag åkte hem och körde Pysen. Han fick bara en kort tur så han inte ska få korsförlamning när han ska gå intervaller i morgon. Tony och Daniel får äran att köra Lisa och honom – två kanonhärliga hästar att köra som bägge är jättepositiva och glad. Nästan så jag borde ta betalt för att de får en så fin upplevelse 😉 Fast det är klart… Tony har hjälpt mig en hel massa med husvagnen som jag drar ner till Skara i morgon så jag har nog redan fått betalt! Hur som helst så kändes Pysen lika pigg och fin som innan senaste starten.

Även Li har varit ute idag – under sadel. Ett dressyrpass med Ulrika och Marie och det verkar Li gilla skarpt. Och de skryter om henne varje gång så hon gör det nog bra! Jag vet i alla fall att hon känns otroligt mycket finare att köra och mycket mer avslappnad när Ulrika har ridit henne. Så det gör definitivt nytta.

När jag fått ner husvagnen till Skara i morgon så kanske jag tar mig en tur till Åby och kollar in Bobbery som startar där med Olle i sulkyn. Björn är ju avstängd och ägnar sig åt att skicka semesterbilder från Mallis på twitter istället.

Vilket pucko!

Läste Travronden som kom idag. Henrik Svensson klagar på att han blev fast och trodde att han hade vunnit om han hade fått fritt. Men det kanske han skulle ha tänkt på när han svarade ut Pysen och Örjan för att sedan släppa till en chanslös 56-oddsare. Han kommer ju definitivt aldrig att sitta i jollen bakom en Stall Countryboys-häst i alla fall.

I jollen bakom Pysen nästa gång blir det istället husse själv. Vi siktar på ett lopp i Arvika fredag 27 juli. Står visserligen tillägg men det är 35 papp i första och 4 i åttondepris så vi får nog en vettig slant med oss hem 🙂


Pysen och Örjan med Puckot invändigt… Fotograf Michael Bergström

Tuff vecka

Det har varit klent med uppdateringar och det beror på en hemsk vecka… På väg hem från kursen i Italien förra måndagen ringde telefonen och jag möttes av beskedet att en god vän hade avslutat sitt eget liv. Jag saknar ord för att beskriva alla känslor och allt som jag har tänkt under veckan som gått men tiden hjälper faktiskt till och även om sorgen fortfarande är ofattbart stor så inser jag ju att mitt liv faktiskt går vidare. Dock med något i bagaget som jag aldrig kommer att glömma och utan min vän. Hästarna har som vanligt varit en fantastisk källa till tröst och även glädje. Mitt i allt det mörka har de varit en oas där jag kan få rensa huvudet på tankar, få fundera på något helt annat och få rikta min omsorg till dessa underbara djur.

I går körde vi jobb med Pysen och Lisa. De var otroligt pigga och sprang och fjantade sig för både det ena och det andra. Pysen startar i V75 på lördag. Ett tufft lopp men jag hoppas att han funderar som han ska. Med önskespår 6 i volten och Örjan Kihlström i vagnen så är jag lite optimist trots att det är väldigt bra hästar emot.

Lisa är tillbaka i full träning efter sin vila och som vanligt så är hon sämre efter vilan än när hon tränar på… Inte så roligt men så har det varit flera gånger nu så jag börjar lära mig. Hon får en tuff träningsperiod på ett par månader nu innan vi förhoppningsvis kan börja starta i september.

Li är också en historia för sig själv… Hon hatar att vila och blir både lite småvrång och har lätt för att lägga sig till med olika stereotypier. Så hennes vila är avbruten men hon går mest dressyr under sadel och långsamt för vagn. Jag ska köra laser på de behandlade lederna så får vi se hur lång tid det tar innan hon känns bra igen. Överambitiös är en bra beskrivning av henne.

Träningslopp

Idag körde vi träning för 2-åringarna inom ramen för Till Start på Sveriges vackraste travbana Årjängstravet. Vi var fyra varmblod och alla skötte sig bra. Töla galopperade när vi skulle förbi vinnarcirkeln första gången men sedan skötte hon sig. Martinssons häst var på banan för första gången och var riktigt duktig med tanke på det. Det var heller ingen tvekan om att Nikolaisens häst var den som hade kommit längst i dagsläget. Däremot så var Danielssons häst både lite lat och lite stänkrädd men frågan är om inte det kanske var den hästen med störst potential!? Ja, jag hoppas ju att det ska vara vår vackra röda men Danielssons såg också ut att kunna en hel del!

Kursen i Italien var riktigt bra. Återkommer om det. En bild tagen efter min enda lediga dag där nere som tillbringades på stranden.

20120704-200953.jpg