På allmän begäran: Gästbloggare City Pretty!

Hej igen!

Nu låter husse mig skriva en blogg igen. Ja, det är jag, City Pretty som ska delge er lite sanningar igen. Husse är ju så mesig men jag ska tala om hur det är i stallet jag.

1. Viktigast av allt är att jag är igång och tränar igen. Ja, jag råkade ju få en liten sårskada när vi var på banan i augusti så jag fick vila en stund. Husse säger att halva ytliga böjsenan var av och han är ju veterinär så jag ska inte säga emot men ett sånt liv det blev. Han sydde ihop skiten även om jag inte var särskilt nöjd. Och sedan fick jag inte träna på fyra månader. Fy fasiken alltså. Men som sagt, nu tränar jag igen. Det är kul!

2. Det har flyttat hit en annan häst med tre skötare. Fendi heter hon och hon är helt ok. Hon går i samma hage som mig och Gloria. Däremot så provade jag att pussa lite med tanden på hennes husse och det var visst inte så populärt. Ja, jag har väl testat att sätta mig i respekt hos några till med lite bett och sparkar – man måste väl ändå få försöka! Fast husse är det ingen idé med. Han blir så jäkla sinnig då.

3. Det är ett väldans fjäsk för Bobbery för dagen. Han ska visst ut i nåt de kallar för V75 på lördag. Fattar ingenting jag – han har ju bara ont i halsen hela tiden den där nervösa fjollan. Fast det är klart, senast han startade så vann han ju trots halsinfektion så han är väl inte helt kass. Men husse han bara pratar om bra spår, inte så hårt motstånd och nån som heter Geir Vegard som ska köra. Men en sak har jag räknat ut. Kusken måste vara bra för han lyckades till och med lura min stöniga morsa först över linjen en gång. Det har jag sett på en av tavlorna i selkammaren.

4. Lillfjanten, eller Pysen som människorna kallar honom, har också haft halsinfektion men är frisk nu. Han fick gå 12 intervaller i söndags – jäklar var kul det ska bli när jag också får träna så mycket! Fast husse säger att jag snart ska få gå 4 intervaller i alla fall.

5. Lovelorn, eller storfjanten som vi i tjejhagen kallar honom är också igång och tränar efter sin skada. Min matte grejar jättemycket med honom och det är väldigt bra för då får jag vara lite mer i fred.

6. Gloria och Liljan har varit halt bägge två och är behandlade. Det verkar som alla mina kusiner har ruttna ben. Men jag ska väl inte säga för mycket för då kommer malliga Gloria och talar om att hon minsann sprang in 20 papp i sitt premielopp medan jag stod med ett ihopsytt ben. Ja, ja, ja, vi får väl se vem som har mest på kontot innan vi blir fölmärrar. Jag skulle minsann vränga plånboken på mig själv jag!

Ja det var typ hela gänget. Funderar på hur jag ska lura husse att ge mig mer havre men han kallar mig bara för tjock-Fia och säger att jag klarar mig på hö och bara 1,5 kg havre. Funderar på att ringa och anmäla honom till hästens rätt i samhället. Inte får man väl kalla sina hästar för tjock-Fia?

Gå och dö, jag ska ha hö!

Förlåt, men jag klarar inte att se det som svart eller vitt…

Tänker dra igång bloggen igen. Känner att det finns saker som jag vill uttrycka i lite längre text än bara ett twitterinlägg. Just nu gäller det migrationsfrågan. Kollar jag vad som skrivs i sociala medier så tycks hela Sverige vara delat i två läger. Antingen är det vansinne att regeringen beslutat om åtgärder för att minska flyktingströmmarna till Sverige eller så är det helt rätt och borde skett långt tidigare. Förlåt, men jag klarar inte att se det så kategoriskt!

Låt mig först och främst slå fast att jag tycker Sverige ska ha ett generöst asylmottagande. Men jag står också upp för att vi ska behandla alla människor lika. Dessutom vill jag inte se försämringar av den service som det offentliga ger till invånarna. Och helt plötsligt går inte ekvationen ihop. Man kan inte både ha kakan och äta den.

När vi låg på ett mottagande på knappt 100 000 per år så fixade vi det även om det var väldigt ansträngt i vissa kommuner. Den situationen hade vi löst genom att alla kommuner hjälps åt. Det är inte okej att stormrika kommuner inte tar något ansvar alls.

Men när trycket nu ökade så mycket så krävs det faktiskt att hela Europa delar på uppgiften. Sverige ska självklart ta vår del men det finns faktiskt begränsningar även i vårt fina land. Till yta är det definitivt inte fullt i Sverige. Men våra skolor och våra myndigheter börjar få problem. Och då står vi inför några olika möjligheter. Antingen så tar övriga länder i Europa ett större ansvar och vi drar vårt strå till stacken. Då håller vårt offentliga skyddsnät både för nyanlända och för oss som bott här länge.

Alternativet är ett fortsatt jättestort mottagande men då måste vi välja. När lärarna inte räcker till så får vi antingen säga att de som har ett svenskt pass går först och ges undervisning medan flyktingarna får stå tillbaka. Vi gör skillnad mellan människor vilket för mig är otänkbart. Det andra alternativet är att vi minskar den offentliga servicen till alla. Fler lärarlösa lektioner, längre utredningstider hos polisen, försämrade utredningar på socialen av barn som far illa mm mm. Är vi beredda att ta det?

Jag hatar de åtgärder som regeringen har vidtagit. Jag förstår den förtvivlan som flyktingarna här i Årjäng känner när de får veta att deras anhöriga inte får komma hit. Men vad är alternativet? Jag kan aldrig tänka mig ett samhälle där polisen säger: Ja, du är svensk medborgare så vi utreder övergreppet skyndsamt. Men nej du, du har inte svenskt pass så att du blivit utsatt för sexuellt våld, det kan vi inte prioritera.

Jag tror också det vore katastrofalt för vårt samhälle om socialen, polisen och andra viktiga myndigheter blir så överbelamrade med arbete så att viktiga personärenden inte hinns med. Jag är övertygad om att de flesta svenskar är beredda att bidra och låta en del av våra skattepengar gå till ett generöst mottagande. Men när välfärdssamhället inte längre håller, när barn som far illa inte blir utredda i tid, när brottsoffer inte får tillräckligt stöd av polisen eller när barnen får en massa lärarlösa lektioner i skolan så tror jag vi snarare får en ökad rasism.

Förlåt, men det är inte svart eller vitt!