Förlåt, men jag klarar inte att se det som svart eller vitt…

Tänker dra igång bloggen igen. Känner att det finns saker som jag vill uttrycka i lite längre text än bara ett twitterinlägg. Just nu gäller det migrationsfrågan. Kollar jag vad som skrivs i sociala medier så tycks hela Sverige vara delat i två läger. Antingen är det vansinne att regeringen beslutat om åtgärder för att minska flyktingströmmarna till Sverige eller så är det helt rätt och borde skett långt tidigare. Förlåt, men jag klarar inte att se det så kategoriskt!

Låt mig först och främst slå fast att jag tycker Sverige ska ha ett generöst asylmottagande. Men jag står också upp för att vi ska behandla alla människor lika. Dessutom vill jag inte se försämringar av den service som det offentliga ger till invånarna. Och helt plötsligt går inte ekvationen ihop. Man kan inte både ha kakan och äta den.

När vi låg på ett mottagande på knappt 100 000 per år så fixade vi det även om det var väldigt ansträngt i vissa kommuner. Den situationen hade vi löst genom att alla kommuner hjälps åt. Det är inte okej att stormrika kommuner inte tar något ansvar alls.

Men när trycket nu ökade så mycket så krävs det faktiskt att hela Europa delar på uppgiften. Sverige ska självklart ta vår del men det finns faktiskt begränsningar även i vårt fina land. Till yta är det definitivt inte fullt i Sverige. Men våra skolor och våra myndigheter börjar få problem. Och då står vi inför några olika möjligheter. Antingen så tar övriga länder i Europa ett större ansvar och vi drar vårt strå till stacken. Då håller vårt offentliga skyddsnät både för nyanlända och för oss som bott här länge.

Alternativet är ett fortsatt jättestort mottagande men då måste vi välja. När lärarna inte räcker till så får vi antingen säga att de som har ett svenskt pass går först och ges undervisning medan flyktingarna får stå tillbaka. Vi gör skillnad mellan människor vilket för mig är otänkbart. Det andra alternativet är att vi minskar den offentliga servicen till alla. Fler lärarlösa lektioner, längre utredningstider hos polisen, försämrade utredningar på socialen av barn som far illa mm mm. Är vi beredda att ta det?

Jag hatar de åtgärder som regeringen har vidtagit. Jag förstår den förtvivlan som flyktingarna här i Årjäng känner när de får veta att deras anhöriga inte får komma hit. Men vad är alternativet? Jag kan aldrig tänka mig ett samhälle där polisen säger: Ja, du är svensk medborgare så vi utreder övergreppet skyndsamt. Men nej du, du har inte svenskt pass så att du blivit utsatt för sexuellt våld, det kan vi inte prioritera.

Jag tror också det vore katastrofalt för vårt samhälle om socialen, polisen och andra viktiga myndigheter blir så överbelamrade med arbete så att viktiga personärenden inte hinns med. Jag är övertygad om att de flesta svenskar är beredda att bidra och låta en del av våra skattepengar gå till ett generöst mottagande. Men när välfärdssamhället inte längre håller, när barn som far illa inte blir utredda i tid, när brottsoffer inte får tillräckligt stöd av polisen eller när barnen får en massa lärarlösa lektioner i skolan så tror jag vi snarare får en ökad rasism.

Förlåt, men det är inte svart eller vitt!

5 reaktion på “Förlåt, men jag klarar inte att se det som svart eller vitt…

  1. Det är väl inte så att det fattas pengar egentligen.Resurserna är bara felfördelade.Se på storbankernas miljardvinster tex.Vi har råd med överbetalda ledare både i privat näring och i offentlighet.Feta bonusar betalas ut.Varför är det alltid skola och vård som ska betala allt?

    • Håller med dig om att pengar ofta försvinner på fel ställen. Problemet här är dock inte i första hand brist på pengar utan att vi saknar lärare, poliser och socionomer. Så mer pengar löser inte flaskhalsarna i systemet på kort sikt.

  2. Ytterligare en klarsyn på rådande verklighet. Vad som behövs är konkreta förslag på lösningar.